Fortsätter att reflektera kring Yogi Bahjans texter, nu om Emotional compensation.
Yogi Bahjans
sextonde föreläsning från den 30 juli 1996
handlar om att kompensera emotionellt och dess skadeverkningar. Han
resonerar dock på ett lite annat sätt än vad man är van vid från det
västerländska synsättet. Emotionell kompensation får många att associerar till
försvarsmekanismer där man överkompenserar för någon svaghet man har i sin
personlighet.
Yogi Bahjan
däremot pratar om egot och instabiliteten i de sexton personligheterna som vi
alla bär inom oss. Att vi identifiera
oss med våra känslor och låter det obearbetade undermedvetna styra våra liv.
Att vi därför gör idiotiska val och låter vår intelligens, värdighet och
potential att växa som människor gå förlorad. Bahjan jämför emotionell
kompensation med att leva sitt liv som full eller berusad. Vår handlingskraft
och beslutsamhet att agerar utifrån vårt sanna inre försvinner och vi blir
veliga och opålitliga. Vi fastnar i destruktiva resonemang som ”att gräset är
grönare på andra sidan” och jämför oss med varandra och rangordnar våra
medmänniskor efter status och pengar. Detta menar Bahjan föder det destruktiva egot
och gör oss till vedervärdiga och olyckliga människor.
Hur det kommer sig att
vi gör detta fördjupar sig inte Bahjan i då han har fullt upp med att förklara
för oss hur vi ska råda bot på detta. Gott så. Det är ju det som är lärarens
uppgift, att uppmärksamma eleven på dess svårigheter och sen visa redskap på
hur man löser problemen. Bahjans bestämda råd är att gå upp tidigt i ottan och
ta sin ”ishnaan” (kall dusch) vilket stärker kropp och själ.” Men ni tycker det verkar vara för enkelt och billigt för att följa rådet”
bannar Bahjan. Därefter visar han en kriya och en meditation som arbetar på hur
man kommer i kontakt med det oändliga och förgör identifikationen med egot.
Jag tror att
han har rätt, det finns flera vetenskapliga undersökningar som visar att just
hydroterapi har goda resultat och särskilt vid nedstämdhet och depression! Men sen kan jag som är en sådan där olycksalig intellektuell som gärna sitter och analyserar och dricker kaffe/ te
på olika caféer) inte låta bli att fråga mig varför människor väljer att leva
omedvetna och outvecklade där rädsla och ångest utgör gro- grunden. Och jag
kommer fram till att det handlar om komplex och dålig tilltro till den egna
mänskliga/ gudomliga förmågan att vila i sig själv och att just denna rädsla är
något starka marknadskrafter upptäckt vara ett framgångsrikt sätt att känna
pengar på. Men det handlar också om destruktiva maktstrukturer hos gemene man
och i Skandinavien säkert också om ”jante”. Om att hålla nere varandra och inte
”förhäva sig” som ju är ett arv från den Lutheranska eran. Och sen självklart
handlar det om den egna individens ovilja att arbeta med sig själv då vi ju
alla har en lat och bekväm sida inom oss som vill slippa allt som är krävande.
Jag kommer att tänka på ett citat från Nelson
Mandela:
”Vad vi frukar mest är inte att vi är
otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla. Det är
vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Att spela obetydlig
förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för
att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi
omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma”
Och här tror
jag vi kommer åt kärnpunkten, att vi är rädda för att vara stora och
kraftfulla. Vi förminskar oss och håller nere människorna omkring oss av rädsla
att själva avslöjas som bluff. Men om vi tillåter oss att vara så stora som vi
faktiskt är kan alla växa och vi kan skapa en tryggare och kärleksfullare värld!
Sat Nam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar