2014-01-25

Fittstim -min kamp, feminism och åsiktfrihet

Oj, vad det tog hus i helvete när Belinda gav sig (kanske lite planlöst och oreflekterat) ut i världen för att undersöka vart feminísmen tagit vägen och om den spårat ur. I första programmet berättar hon öppenhjärtigt att hon inte längre känner igen sig bland alla exhibitionistiska Femens, på genusdagisen eller bland hen- förespråkarna. Hon känner ett större feministisk engagemang för undersköterskor med låga löner än för den vita medelklassens problematik kring genus.

Det blir lynchstämning då en enad feministisk kulturvänster tar till storsläggan och fullkomligt överröser henne med aggression. Belinda benäms som medelklassfeministen som blivit gubbe och som förlöjligar hela rörelsen. Ja, frågan är om hon överhuvudtaget är feminist (och om hon i fortsättningen får vara med i feministklubben) hon är nog egentligen en antifeminist som älskar Per Ström ungufär. Men ytterst få av de många priviligerade vita kulturskribenterna kommer med någon konkret kritik av innehållet i  programmet. T ex  bestrider ingen (eller ens nämner) den hjärnforskare som berättar att det biologiskt finns små skillnader mellan pojkar och flickors hjärnor som kan yttra sig genom snabbare inlärning hos flickor,  ingen tar upp och försvarar pedagogiken på hen-dagiset, ingen analyserar Femens ursprung och bevekelsegrund och ingen tar upp vad det innebär för ett barn psykologiskt att växa upp utan vetskap om sitt kön.

Kritiken har istället varit svepande och mest gått ut på att Belinda är antifeminist, (nu har debatten nyanserats något.) Undantag finns naturligtvis t ex  när  Moa Svan utifrån sin position som flata berättar vilken fristad ett könsneutralt omklädningsrum har för henne. Annars används t ex argument som: jag är minsann invandrare och har levt i en misshandelsrelation (och det har faktiskt flera i min umgängeskrets gjort)  mot Belindas val av ämnen i programmet, som att det skulle stå i motsättning?!! Det allra tyngsta argumentet mot programmet är dock att det  handlar om "perifiera fenomen"  och därför är ämnena inte värda att ta upp och diskuteras.

Jag blir förvånad, får man inte ha kritik längre, ska locket bara läggas på? Ska bara de världar den etablerade kulturvänstern ser och lever i tas på allvar?! 
Vi som ser andra delar av rörelsen får inte synliggöra och problematisera de frågeställningar vi har. Varför? För att kritiken kan uppfattas som antifeministisk? Vi får inte heller ha andra synpunkter eller åsikter som strider, ja mot vad, den feministiska normen? Det finns alltså ett "rätt" och "fel" och Belinda ser definitivt "fel" saker i sin värld..

Nu till vad jag ser. Jag ser, inte bara MEN en feministisk rörelse som flirtar med sexualradikalismen där många feminister bytt ut ordet prostitution mot sexarbete. Jag ser, inte bara MEN också en mycket förvirrad feministisk rörelse som kämpar för rätten till dominanssex och som därefter förtvivlat rasar när rätten släpper våldtäktsmän fria.Jag ser, inte bara MEN en rörelse som inte ser kopplingen mellan sexulradikalismen och den egna kampen för sex utan ansvar. Jag ser, inte bara MEN en förvirrad rörelser som fixerat sig vid könstillhörighet och lägger hela sin identitetsproblematik till att handla om sexualitet. Jag ser, inte bara MEN en rörelse som reducerat kampen till att handla om hen och rätten att vara transgender. Men om detta får man inte prata, analysera, problematisera.  Det är fel tankar. Lika lite får man prata om vad som ligger bakom att det har växt fram en slags mansrörelse som är återhållet hatisk och antifeministisk. Det som är negativt ska läggas utanför oss själva på vår fiende och dem ska vi inte ägna vår uppmärksamhet mer än att hata. Basta.

I det andra programmet tar Belinda upp männens roll. Av det som är intressant i det programmet är  när Belinda verkligen låter Pär Ström få tala till punkt och uttrycka sina åsikter. För vad är det egentligen han säger, att han känner sig kränkt av en teckning med ett manligt könsorgan på? Här står han inte oemotsagd då Mian Lodalen därefter bemöter hans manliga självömkan med fakta om hur mäns våld mot kvinnor ser ut. Sedan intervjuas Andrea Edwards (som satt upp Scum manifestet på Turteatern), hon berättar om vad hon uppfattar är en konflikt för män. Att de upplever sig själva som maktlösa förlorare men ses av feminister som förtryckare och att det skapar en inre konflikt oss dem. Jag tycker det är jätte intressant! Särskilt intressant blir det när hon berättar att hon kommer på sig själv med att tycka att de jämställda killarna i den mansgrupp som var på teatern och såg pjäsen var mindre attraktiva på grund av sitt feministiska engagemang. Därefter berättar hon att killarna i gruppen själva bekräftade detta och talar om att de fick ligga mindre med tjejer efter att de börjat förändra sin mansroll. Det här är ju super intressant för vad säger det om den manliga och kvinnliga könsrollen? Vad säger det om heterosexualiteten? Sist men inte minst kommer framtidsforskaren Arne Jernelöv som forskar kring kön och också han bekräftar bilden av männen som förlorare i framtiden.

Ja, Belinda är lite pladdrig och täcker inte alls in hela feminismen i sin personliga betraktelse. Men jag förstår inte alla gap och skrik om att det är så fruktansvärt. Inte heller förstår jag att det är så hemskt att göra ett program om mannen. Det är ju av största relevans, för i ett framtida samhälle är det väl tänkt att vi ska fortsätta leva sida vid sida med honom ( obs! jag syftar inte på sexualitet här jag menar att leva samman samhälleligt) och då är det en fördel att förstå varandra (om det inte är tänkt att vi ska eliminera honom?)

Sen är det så konstigt att man ska tysta ner sina meningsmotståndares åsikter. Det betyder nämligen inte att man är för eller tycker likadant bara för att man låter människor tala till punkt och att man vågar se fler sidor av myntet.

2 kommentarer:

  1. Jag var på den pubkväll som Pär Ström anordnade och där den feministiska mobben dök upp. Jag kan med gott samvete säga att det inte var trevligt alls. De var mycket aggressiva och delade upp sig runt borden och idiotförklarade oss alla. Teckningar delades ut med en delad penis m m.
    I täten var Marias Sveland och Mian Lodalen. Att Maria Sveland sen skrev en bok om det hat hon fick utstå kan väl bara kallas dubbelmoral.

    SvaraRadera
  2. Att det var en otrevlig och aggressiv stämning där har jag inte alls svårt att föreställa mig. Trist. Det visar på vilken nivå disskussionsklimatet är idag,

    SvaraRadera