Det här med sex alltså.... finns det något mer trivialiserat och exploaterat ämne idag men som samtidigt beskrivs som ett tabu som måste överskridas till varje pris? Överallt pratas det om sex, det skrivs om sex, det filmas och framförallt det slås mynt av sex. En vanlig dag kan t ex se ut såhär i media.
Metro har ett 13-sidigt extra nummer om sex i skånebilagan. I bilagan kan man bla läsa om att Svensson tar över porrfilmandet, om vilken av de vanligaste dejtingsajterna som har högst liggfaktor, och vilka platser man bäst kan knulla på utomhus i Malmö.Samtidigt har en av kvällstidningarna på löpet en rubrik som lyder "100 någonting" personer i Malmö är otrogna" och går där igenom hur detta går till via sajter med sexdating och swingersklubbar.
Dessutom på samtliga kanaler visas både i fiction, fakta- och informationsprogram om prostituerades liv och leverne, några par har sex inför öppen ridå och fråga Olles programledare ger sig ut på snaskiga sexäventyr. På gymmet lärs pooldancing ut, På P1 pratas det om polygami som ett alternativt levnadssätt. Och på avantgardistteatrarna spelas nyskriven dramatik om sex, våld och porr och performanceartister penetrerar sig med dildos inför publik
Samhället är fullständigt besatt av sex och vi människor uppmanas att se på oss själva som konsumenter när vi skaffar sex. Behovet framställs som likställt med att äta eller skita. Jag funderar på vad ett sådant synsätt gör med oss som människor. För samtidigt som sex beskrivs som en trivial och en helt igenom individuell sak (ett behov som måste fyllas när kåtheten pockar på) så är vi väl medvetna om att sex är ett mycket effektivt maktmedel som används vid våldtäkter och krigföring, då är sex plötsligt ett maktmedel vi måste reglera med lagar och förordningar.
Vi bekymrar oss över att antalet tonåringar (fler pojkar än flickor) som börjat prostituera sig växt de senaste åren. Att ungdomarna ser sex som en vara bland andra handelsvaror och sig själva som konsumenter eller produkter. Men vi ser inte sambandet mellan deras praktik och samhällets synsätt att implementera att sex är frikopplat från självet, kroppen och sinnena. Och många av oss skaffar gladerligen sex på exempelvis nätet eller krogen med syftet att bara fylla ett kroppsligt behov utan att ta notis om den tillfällige partnen.
Jag kommer osökt att tänka på Kajsa Ekis Ekmans beskrivning av den prostituerade i hennes bok "Varat och Varan". Där beskriver Ekis hur den prostituerade för att klara sin syselsättning tvingas dela sig i två och se sex som en helt igenom frikopplad sak från sitt själv och sin kropp. Men den prostiterades strategi fungerar ofta illa då kroppen och självet är en enhet och inte kan frikopplas från sinnena och känslorna.
Oftast kan man bara frikoppla sig själv från den sinneliga, fysiska upplevelsen sex är med hjälp av bedövningsmedel som t ex alkohol eller droger. För sex är påtagligt nära och väcker känslor och tankar, det ligger i aktivitens natur då upplevelsen är fysisk per definition. Att trivialisera kraften i sex är som att trivilisera upplevelsen av kroppen och jaget och att förneka att sex kan vara obehagligt.
Jag säger inte att man inte kan ha sex utan att vara kär och ha en behaglig upplevelse ändå, jag säger inte heller att man inte ska experimentera med sex om man vill det eller välja andra levnadsätt än de konventionella levnadssätten.
Det jag säger är att vi ska passa oss för att se oss själva och varandra som produkter som vi bara utnyttjar för egna behov. Det jag säger är att vi ska se oss själva som levande varelser med ett mänskligt värde och inte reducera oss själva och våra medmänniskor till döda ting och handelsvaror!
Hade du glädje av inlägget? Hjälp mig att skriva fler!
2012-04-20
2012-04-05
Systemkritik
Jag är ingen postpostmodernistisk tänkare, jag tror inte på idén att makten svävar runt i ett vakum och dyker upp utan att tillsynes ha något samband med strukterna i samhällskroppen. Jag tror alltså på att det finns strukturer! Och jag blir provocerad av böcker och filmer som typ likställer att hälla ut ett glas mjölk med ett krig. Jag tycker det förytligar sättet att se på verkligheten och gör människor förvirrade. Det skapar dimmridåer och gör att vi handlar i blindo.
Vi lever i en tid som kallas ideologiernas död och vi famlar efter verktyg. Verktygen hette länge Marxism, Liberalism, Anarkism och Konservatism och fungerade som både förklaringsmodeller och vertyg för att förändra eller konservera världen. Jag tror att dessa modeller inte längre är tillräckliga för att förklara hur världen ser ut idag och det är bland annat därför vi söker oss till tankesätt som t ex postmodernismen (som jag därmed inte påstår är en politisk ideologi ). Nu vill jag poängtera att jag pratar om en övergripande nivå av politik (jag pratat alltså inte om någon specifik kamp exempelvis facklig mm.)
Det finns olika sätt att tackla ideologiernas död för tänkande vänstermänniskor. Man kan krampaktigt hålla fast vid sin ideologi och reagera med aggressivitet om någon kommer med en invändning. Man kan blir desillusionerad, lägga av att tänka på de stora världsomspännande frågorna och sluta sig inåt till den privata sfären eller kan man gå över till belackarna och påstå att allt är tvärtom "Det som är upp är ner och det som är ner är upp". Det alla de här strategierna har gemensamt är förträngning vilket omöjliggör ett konstruktivt tänkande och handlande.
Ingenting i vår värld är statiskt så inte heller samhällsstrukturer. Utan att anamma något postpostmodernistiskt löst sammansatt tänkande om att allt svävar i luften ser jag det som att makten har oformulerat sina strategier. Makten har tagit intryck av de gamla ideologierna och mixat ihop dem så de blivit en effektiv kontrollapparat som är svår att se igenom. Då en väl invand retorik används invaggas folk i trygghet att det kanske nästan är som det var innan bara lite mer annorlunda. Kanske är det ändå lite mer socialistiskt eller kanske lite mer liberalt eller kanske lite mer kapitalistikt eller kanske lite mer feminstiskt eller kanske lite mer miljövänligt eller kanske inte? Vad är det för styrelseskick vi har egentligen?
Många anar att något är annorlunda mot tidigare då förklaringsmodellerna inte riktigt överensstämmer med verkligheten men man säger ingenting om det. Det känns skrämmande.Istället låtsas man att allt är som det alltid har varit och då kan man lättare behålla sina ideologiska rötter som man anamat någongång i tonåren eller i tjugoåren. Det blir så så mycket lättare då. För det är smärtsamt att oformulera sig och förlora sina illusioner. Det är svårt också om man vill bli framgångsrik och få en betydande plats i samhällsmaskineriet. Det är ju inte taktiskt att ställa sig utanför och kanske bli misstänkliggjord. Nej, gud förbjude låt mig få vara en del av kollektivet!
Men läget är allvarligt. Vi står snart inför ett faktum att en helt igenom centraliserad världsregering styr oss. Ja, jag pratar om en diktatur på världsnivå. I det samhällsystemet kommer våra mänskliga fri- och rättigheter vara satta ur spel.Denna globala kontrollapparat är skapad från kunskaper och av erfarenheter från välkända ideologier som fascism, marxism, marknadsliberalism och kapitalism (och faktiskt även feminism) men den är sin egen skapelse.
Med hjälp av ett rigoriöst övervakningssystem, med en reglerad marknad som styrs av några få företag kopplade till ett fåtal personer kommer makten kunna skapa ett elitsamhälle där man sorterar bort icke önskvärda element såsom funktionshindrade av olika de slag samt allehanda kritiskt tänkande människor som är emot systemet. Detta kommer man b la göra genom ett aggressivt folkreduceringsprogram, fosterdiagnostik och genom att intensifiera patologiserandet av kritiskt tänkande människor (det är här de ökade antalet av personlighetsstörningar och boktavskombon kommer in). Dessutom kommer man använda klimatfrågan (något man redan gör) som ett skäl till att påskynda processen. Genom att skrämma skiten ur oss om en stundande miljökatastrof kommer många nationer frivilligt ge upp sin självbestämmanderätt.
Om man läser nyhetsmedia noggrant framförallt den utländska kan man konstatera att mainstreammedia länge pratat om en VÄRLDSREGERING och både tidningar och politiker använder begreppet "THE NEW WORLD ORDER". Men hemma i Sverige där vi har en lång tradition av auktoritetstro och underordning av staten stänger vi av öronen och låtsas som om det är som det alltid har varit.
Eftersom det skett så mycket begreppsförskjutningar de senaste årtiondena har den mesta systemkritik som framkommit förvandlats till konspirationsteorier av systemet och av intelligentsian. Detta har skapat en rädsla oss många som i sin tur gjort att debatten avstannat och att ett systemkritiskt tänkande fallit i träda!
Det är dags att öppna ögonen nu och börja se klart på situationen. Inte föringa den och inte förlöjliga personer och grupper som försöker visa på vad som verkligen håller på att hända.
Än är inte slaget om människorna förlorat!
Hade du glädje av inlägget? Hjälp mig att skriva fler!
Vi lever i en tid som kallas ideologiernas död och vi famlar efter verktyg. Verktygen hette länge Marxism, Liberalism, Anarkism och Konservatism och fungerade som både förklaringsmodeller och vertyg för att förändra eller konservera världen. Jag tror att dessa modeller inte längre är tillräckliga för att förklara hur världen ser ut idag och det är bland annat därför vi söker oss till tankesätt som t ex postmodernismen (som jag därmed inte påstår är en politisk ideologi ). Nu vill jag poängtera att jag pratar om en övergripande nivå av politik (jag pratat alltså inte om någon specifik kamp exempelvis facklig mm.)
Det finns olika sätt att tackla ideologiernas död för tänkande vänstermänniskor. Man kan krampaktigt hålla fast vid sin ideologi och reagera med aggressivitet om någon kommer med en invändning. Man kan blir desillusionerad, lägga av att tänka på de stora världsomspännande frågorna och sluta sig inåt till den privata sfären eller kan man gå över till belackarna och påstå att allt är tvärtom "Det som är upp är ner och det som är ner är upp". Det alla de här strategierna har gemensamt är förträngning vilket omöjliggör ett konstruktivt tänkande och handlande.
Ingenting i vår värld är statiskt så inte heller samhällsstrukturer. Utan att anamma något postpostmodernistiskt löst sammansatt tänkande om att allt svävar i luften ser jag det som att makten har oformulerat sina strategier. Makten har tagit intryck av de gamla ideologierna och mixat ihop dem så de blivit en effektiv kontrollapparat som är svår att se igenom. Då en väl invand retorik används invaggas folk i trygghet att det kanske nästan är som det var innan bara lite mer annorlunda. Kanske är det ändå lite mer socialistiskt eller kanske lite mer liberalt eller kanske lite mer kapitalistikt eller kanske lite mer feminstiskt eller kanske lite mer miljövänligt eller kanske inte? Vad är det för styrelseskick vi har egentligen?
Många anar att något är annorlunda mot tidigare då förklaringsmodellerna inte riktigt överensstämmer med verkligheten men man säger ingenting om det. Det känns skrämmande.Istället låtsas man att allt är som det alltid har varit och då kan man lättare behålla sina ideologiska rötter som man anamat någongång i tonåren eller i tjugoåren. Det blir så så mycket lättare då. För det är smärtsamt att oformulera sig och förlora sina illusioner. Det är svårt också om man vill bli framgångsrik och få en betydande plats i samhällsmaskineriet. Det är ju inte taktiskt att ställa sig utanför och kanske bli misstänkliggjord. Nej, gud förbjude låt mig få vara en del av kollektivet!
Men läget är allvarligt. Vi står snart inför ett faktum att en helt igenom centraliserad världsregering styr oss. Ja, jag pratar om en diktatur på världsnivå. I det samhällsystemet kommer våra mänskliga fri- och rättigheter vara satta ur spel.Denna globala kontrollapparat är skapad från kunskaper och av erfarenheter från välkända ideologier som fascism, marxism, marknadsliberalism och kapitalism (och faktiskt även feminism) men den är sin egen skapelse.
Med hjälp av ett rigoriöst övervakningssystem, med en reglerad marknad som styrs av några få företag kopplade till ett fåtal personer kommer makten kunna skapa ett elitsamhälle där man sorterar bort icke önskvärda element såsom funktionshindrade av olika de slag samt allehanda kritiskt tänkande människor som är emot systemet. Detta kommer man b la göra genom ett aggressivt folkreduceringsprogram, fosterdiagnostik och genom att intensifiera patologiserandet av kritiskt tänkande människor (det är här de ökade antalet av personlighetsstörningar och boktavskombon kommer in). Dessutom kommer man använda klimatfrågan (något man redan gör) som ett skäl till att påskynda processen. Genom att skrämma skiten ur oss om en stundande miljökatastrof kommer många nationer frivilligt ge upp sin självbestämmanderätt.
Om man läser nyhetsmedia noggrant framförallt den utländska kan man konstatera att mainstreammedia länge pratat om en VÄRLDSREGERING och både tidningar och politiker använder begreppet "THE NEW WORLD ORDER". Men hemma i Sverige där vi har en lång tradition av auktoritetstro och underordning av staten stänger vi av öronen och låtsas som om det är som det alltid har varit.
Eftersom det skett så mycket begreppsförskjutningar de senaste årtiondena har den mesta systemkritik som framkommit förvandlats till konspirationsteorier av systemet och av intelligentsian. Detta har skapat en rädsla oss många som i sin tur gjort att debatten avstannat och att ett systemkritiskt tänkande fallit i träda!
Det är dags att öppna ögonen nu och börja se klart på situationen. Inte föringa den och inte förlöjliga personer och grupper som försöker visa på vad som verkligen håller på att hända.
Än är inte slaget om människorna förlorat!
Hade du glädje av inlägget? Hjälp mig att skriva fler!
2012-04-02
Våga prata om alkohol del 2
Tänkte fortsätta reflektera kring alkohol. Fick endel kommentarer på facebook, tack för dom men synd att dom inte hamnade på bloggen. (pga av att jag länkat bloggen till fäjan förståss) Lite trist då jag vill skilja på de olika forumen och inte föra en alkoholdebatt på fäjan. Men det visade sig också att det inte är så lätt att göra inlägg på bloggen då man måste ha ett gmailkonto el en blogg. Ska försöka fixa det där så att det går att göra inlägg här. Nu får jag pånytt länka till fäjan.
Syftet med mitt inlägg var att synliggöra ett dolt problem. Med dolt menar jag att det är tabu att prata om alkohol bruk/missbruk då "alla" nyttjar det och inte längre känner igen när ett bruk övergår till ett missbruk. Ämnet är också mycket skambelaggt pga de konsekvenser ruset får. Beteendena är inte snygga när man tittar på dom i dagsljus så därför finns en kollektiv överenskommelse i formav "glömska". "Glömskan" fungerar "hyfsat" (förutom vid alltför aggressiva krogbråk, misshandelsfall och våltäkter i det offentliga rummet) men i det privata blir det svårare att täcka över alkoholmissbrukets baksidor (om inte bägge parter har en missbruksproblematik.) Sist men inte minst blir alkoholmissbruket dolt pga att alkoholen i princip sanktioneras av samhället som en säkerhetsventil och ett roligt nöje. Jag måste också påpeka att det är en stor skillnad på samhällets syn på narkotika bruk/missbruk då narkotikan är kriminaliserad. Det gör att människor inte kan hålla på med narkotika lika ohämmat som man kan med alkohol.
Ärligt hur många mötesplatser finns det i samhället där man inte nyttjar alkohol? Inte särskilt många. Det är väl bara på arbetsplatser (skolor och universitet inräknade) samt på gym och på en del cafeér vi inte är tillåtna att nyttja alkohol. Annars i hemmet på middagen med vännerna, på krogen, på klubben, på teatern, på picknicken förväntas vi förtära alkohol. Och det finns alltid skäl till att dricka: man är glad, man är ledsen, man är arg, man är frustrerad, man vill fira, man vill sörja, man vill koppla av, man vill gå igång osv osv.. Och plötsligt dricker man allt för ofta, kanske hela tiden. Så kommer det sig att människor som inte hade särskilt stora problem från början blir alkoholister.
Sen finns det dom som haft det svårt. Många av dom finner alkoholen vid någon svår tidpunkt i livet. Några fann den redan i tonåren och fortsatte supandet av bara farten. Och medan vännerna är upptagna med karriären, familjen och andra intressen (ibland alkohol fast på en "hobbynivå") har dom deprimerade grundlagt ett duktigt alkoholmissbruk. Dom människorna är ännu mer utsatta och för dom blir alkoholen den enda räddningen.Vi ska vara medvetna om att det finns massor med människor som självmedicinerar alkohol och andra droger när dom istället borde få behandling för depression eller för sin diagnos. Nu ska jag i sanningens namn säga att jag inte är särskilt förtjust i den diagnoshets som brutit ut. Jag är mycket tveksam till att förklara alla social problem som hjärnskador men om det tänker jag skriva en annan gång!
Tillbaka till alkoholen. Det har dom senaste åren öppnats en hel del kommunala inrättningar (i storstäderna iallafall) till hjälp för missbrukare och deras anhöriga. Där tillhandahålls gratis samtalsterapi och självhjälpsgrupper. Jag har själv provat både samtalsterapi och självhjälpsgrupp. De här ställena fyller en mycket viktigt funktion för framförallt dom anhöriga. Och att inrättningarna växt i antal under 2000-talet visar tydligt på det ökade behovet. Men vi behöver platser där vi kan mötas utan att samlas kring alkohol eller missbruk.
Annars tänker jag att vi snart står inför nästa massalkoholisering som liknar den vi hade under 1800-talet när Sveriges befolkning bokstavligen höll på att supa ihjäl sig. Det var tack vare Nykterhetsrörelsen arbetarklassen reste sig och byggde upp välfärden! Idag står vi inför en annan centralstyrd globaliserad maktapparat (då nationalstaten snart är ett minne blott) men glöm inte vilka som tjänar på att ha en sönderstressad försupen avtrubbad befolkning som inte orkar bry sig om politik, det är dom samma idag som igår!
Hade du glädje av inlägget? Hjälp mig att skriva fler!
Tänkte fortsätta reflektera kring alkohol. Fick endel kommentarer på facebook, tack för dom men synd att dom inte hamnade på bloggen. (pga av att jag länkat bloggen till fäjan förståss) Lite trist då jag vill skilja på de olika forumen och inte föra en alkoholdebatt på fäjan. Men det visade sig också att det inte är så lätt att göra inlägg på bloggen då man måste ha ett gmailkonto el en blogg. Ska försöka fixa det där så att det går att göra inlägg här. Nu får jag pånytt länka till fäjan.
Syftet med mitt inlägg var att synliggöra ett dolt problem. Med dolt menar jag att det är tabu att prata om alkohol bruk/missbruk då "alla" nyttjar det och inte längre känner igen när ett bruk övergår till ett missbruk. Ämnet är också mycket skambelaggt pga de konsekvenser ruset får. Beteendena är inte snygga när man tittar på dom i dagsljus så därför finns en kollektiv överenskommelse i formav "glömska". "Glömskan" fungerar "hyfsat" (förutom vid alltför aggressiva krogbråk, misshandelsfall och våltäkter i det offentliga rummet) men i det privata blir det svårare att täcka över alkoholmissbrukets baksidor (om inte bägge parter har en missbruksproblematik.) Sist men inte minst blir alkoholmissbruket dolt pga att alkoholen i princip sanktioneras av samhället som en säkerhetsventil och ett roligt nöje. Jag måste också påpeka att det är en stor skillnad på samhällets syn på narkotika bruk/missbruk då narkotikan är kriminaliserad. Det gör att människor inte kan hålla på med narkotika lika ohämmat som man kan med alkohol.
Ärligt hur många mötesplatser finns det i samhället där man inte nyttjar alkohol? Inte särskilt många. Det är väl bara på arbetsplatser (skolor och universitet inräknade) samt på gym och på en del cafeér vi inte är tillåtna att nyttja alkohol. Annars i hemmet på middagen med vännerna, på krogen, på klubben, på teatern, på picknicken förväntas vi förtära alkohol. Och det finns alltid skäl till att dricka: man är glad, man är ledsen, man är arg, man är frustrerad, man vill fira, man vill sörja, man vill koppla av, man vill gå igång osv osv.. Och plötsligt dricker man allt för ofta, kanske hela tiden. Så kommer det sig att människor som inte hade särskilt stora problem från början blir alkoholister.
Sen finns det dom som haft det svårt. Många av dom finner alkoholen vid någon svår tidpunkt i livet. Några fann den redan i tonåren och fortsatte supandet av bara farten. Och medan vännerna är upptagna med karriären, familjen och andra intressen (ibland alkohol fast på en "hobbynivå") har dom deprimerade grundlagt ett duktigt alkoholmissbruk. Dom människorna är ännu mer utsatta och för dom blir alkoholen den enda räddningen.Vi ska vara medvetna om att det finns massor med människor som självmedicinerar alkohol och andra droger när dom istället borde få behandling för depression eller för sin diagnos. Nu ska jag i sanningens namn säga att jag inte är särskilt förtjust i den diagnoshets som brutit ut. Jag är mycket tveksam till att förklara alla social problem som hjärnskador men om det tänker jag skriva en annan gång!
Tillbaka till alkoholen. Det har dom senaste åren öppnats en hel del kommunala inrättningar (i storstäderna iallafall) till hjälp för missbrukare och deras anhöriga. Där tillhandahålls gratis samtalsterapi och självhjälpsgrupper. Jag har själv provat både samtalsterapi och självhjälpsgrupp. De här ställena fyller en mycket viktigt funktion för framförallt dom anhöriga. Och att inrättningarna växt i antal under 2000-talet visar tydligt på det ökade behovet. Men vi behöver platser där vi kan mötas utan att samlas kring alkohol eller missbruk.
Annars tänker jag att vi snart står inför nästa massalkoholisering som liknar den vi hade under 1800-talet när Sveriges befolkning bokstavligen höll på att supa ihjäl sig. Det var tack vare Nykterhetsrörelsen arbetarklassen reste sig och byggde upp välfärden! Idag står vi inför en annan centralstyrd globaliserad maktapparat (då nationalstaten snart är ett minne blott) men glöm inte vilka som tjänar på att ha en sönderstressad försupen avtrubbad befolkning som inte orkar bry sig om politik, det är dom samma idag som igår!
Hade du glädje av inlägget? Hjälp mig att skriva fler!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)