Emotional Compensation (Yogi Bahjans tankar vs Erika Stenssons tankar)

Fortsätter att reflektera kring Yogi Bahjans texter, nu om Emotional compensation.

Yogi Bahjans sextonde föreläsning från den 30 juli 1996  handlar om att kompensera emotionellt och dess skadeverkningar. Han resonerar dock på ett lite annat sätt än vad man är van vid från det västerländska synsättet. Emotionell kompensation får många att associerar till försvarsmekanismer där man överkompenserar för någon svaghet man har i sin personlighet.

 

Yogi Bahjan däremot pratar om egot och instabiliteten i de sexton personligheterna som vi alla bär inom oss. Att vi identifiera oss med våra känslor och låter det obearbetade undermedvetna styra våra liv. Att vi därför gör idiotiska val och låter vår intelligens, värdighet och potential att växa som människor gå förlorad. Bahjan jämför emotionell kompensation med att leva sitt liv som full eller berusad. Vår handlingskraft och beslutsamhet att agerar utifrån vårt sanna inre försvinner och vi blir veliga och opålitliga. Vi fastnar i destruktiva resonemang som ”att gräset är grönare på andra sidan” och jämför oss med varandra och rangordnar våra medmänniskor efter status och pengar. Detta menar Bahjan föder det destruktiva egot och gör oss till vedervärdiga och olyckliga människor. 

Hur det kommer sig att vi gör detta fördjupar sig inte Bahjan i då han har fullt upp med att förklara för oss hur vi ska råda bot på detta. Gott så. Det är ju det som är lärarens uppgift, att uppmärksamma eleven på dess svårigheter och sen visa redskap på hur man löser problemen. Bahjans bestämda råd är att gå upp tidigt i ottan och ta sin ”ishnaan” (kall dusch) vilket stärker kropp och själ.” Men ni tycker det verkar vara för enkelt och billigt för att följa rådet” bannar Bahjan. Därefter visar han en kriya och en meditation som arbetar på hur man kommer i kontakt med det oändliga och förgör identifikationen med egot.

Jag tror att han har rätt, det finns flera vetenskapliga undersökningar som visar att just hydroterapi har goda resultat och särskilt vid nedstämdhet och depression!  Men sen kan jag som är en sådan där  olycksalig intellektuell som gärna sitter och analyserar och dricker kaffe/ te på olika caféer) inte låta bli att fråga mig varför människor väljer att leva omedvetna och outvecklade där rädsla och ångest utgör gro- grunden. Och jag kommer fram till att det handlar om komplex och dålig tilltro till den egna mänskliga/ gudomliga förmågan att vila i sig själv och att just denna rädsla är något starka marknadskrafter upptäckt vara ett framgångsrikt sätt att känna pengar på. Men det handlar också om destruktiva maktstrukturer hos gemene man och i Skandinavien säkert också om ”jante”. Om att hålla nere varandra och inte ”förhäva sig” som ju är ett arv från den Lutheranska eran. Och sen självklart handlar det om den egna individens ovilja att arbeta med sig själv då vi ju alla har en lat och bekväm sida inom oss som vill slippa allt som är krävande.

Jag kommer att tänka på ett citat från Nelson Mandela:

”Vad vi frukar mest är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma” 

Och här tror jag vi kommer åt kärnpunkten, att vi är rädda för att vara stora och kraftfulla. Vi förminskar oss och håller nere människorna omkring oss av rädsla att själva avslöjas som bluff. Men om vi tillåter oss att vara så stora som vi faktiskt är kan alla växa och vi kan skapa en tryggare och kärleksfullare värld!

Sat Nam

overcoming the complex of Life (Yogi Bahjan tankar vs Erika Stenssons tankar)

Tänker här reflektera utifrån Yogi Bahjans (kundaliniyogans fader i väst) Master´s of Touch, en bok med hans samlade föreläsningar och klasser. Jag börjar med texten:

Overcoming  the complex of Life (Class six from the Master´s Touch)

 

I denna lektion från juli 1996 föresläser Yogi Bahjan om egots destruktiva kraft. Han menar att när vi identifierar oss med vårt yttre och de roller de representerar i vårt samhälle skapar vi vårt eget lidande och olycka. Yogi Bahjan menar att vi genom att ha den värderande blicken på oss själva och andra skapar en känsla av att aldrig duga och det i sin tur gör att vi försöker t ex korrigera vårt utseende genom diverse skönhetsoperationer eller använda make up för att dölja vårt jag så som vi är skapta. Detta skapar en oändlig kedja av smärta och ångest som gör att vi ständigt måste kompensera vårt ”defekta jag”.Om vi istället bara är vad vi egentligen är, något Bahjan beskriver som vår oändliga själ undgår vi lidandet och kan uppleva sann glädje och lycka. Han menar att vi inte behöver prestera någonting då vi redan är fullkomliga i vår oändlighet. Vår identitet är vår spirituella identitet och det enda vi behöver göra här är att vara i kontakt och följa vår själ genom att vara här och nu. Ge med vår medkänsla, lära av våra medmänniskor och dela med oss av vår inre kraft och visdom.Mot slutet av sin föreläsning ger Bahjan exempel på en kriya och en meditation som kan hjälpa oss att frigöra oss från vårt ego och få oss i kontakt med vårt oändliga.

För mig känns resonemanget sant och riktigt men det är också mycket svårt att leva efter. Vi lever i en extremt materialistisk värld där allt du gör värderas i positivt och negativt och ditt utseende är ditt allt. Särskilt många kvinnor matas med detta sedan de är mycket små. Du har nästan inget existensberättigande om du inte har ett tilltalande yttre vilket i sig skapar mycket lidande och gör att många människor plastikopererar sig (i onödan). Det är oändligt sorgligt och det gäller att inte vara alltför dömande då det inte bara handlar om individen utan också om samhälleliga strukturer som påverkar människor att gör sådana val. En annan sak jag tänkt på i samband med detta är alla könsbyten som görs och som många gånger inte visar sig vara svaret på den berörda individens vantrivsel. Ibland tror jag att det handlar om en alltför stark identifikation av könet som efter könsbytet inte tillfredsställs då det egentliga problemet handlar om existensen i en vidare bemärkelse som är långt bortom könet. Detta anses vara en mycket kontroversiell åsikt i många kretsar.

Jag kommer ursprungligen från den feministiska idériktningen och är väl bevandrad i att se världen i olika samhälleliga strukturer så som t ex patriarkala sådana. Jag ser det som självklart att framförallt kvinnor blir offer för den vinstdrivande skönhetsindustrin som får allt större makt över allas våra liv. Jag tycker därför inte att man ska vara alltför hård med att döma människor som gör plastikoperationer och tycker att Bhajan saknar en medvetenhet om detta i sitt resonemang här. Samtidigt tror jag inte det finns någon annan väg från utseendefixering och identifikationen med det yttre än att vägra den.

Men en märklig utveckling jag funderat över är just den feminsitiska. I den feminsitiska teoribildningen(framförallt inom queerteorin) propagerar man numera hårt för just identifikationen av de yttre rollerna (och olika könstillhörigheter) samtidigt som man säger sig vara emot kategorisering av de samma. Det är en paradox och att man sen hävdar att det inte finns något bakom dessa roller gör teorin hård och cynisk. Detta är något som fört mig ifrån denna ideologi eller från dessa grupperingar, men det finns fortfarande mycket som är värdefull kunskap i det feminsitiska synsättet och som jag håller högt och vill förena med det yogiska perspektivet.

 SAT NAM