Gott folk, nu var det så längesen jag skrev att de flesta säkert glömt bort att min blogg existerar (syns du inte finnns du inte ,råder ju dagens devis) och många kanske tror att den är nedlagd. Så är inte fallet det är bara så att jag inte haft något att skriva om. I och för sig har det funnits mycket i mina tankar men inget som jag velat delge på bloggen.Ett nytt år har börjat 2013 och det har gjort att jag summerat föregående år.
2012 var ett omtvistat ödesstiget år, omtalat i Mayakalendern som året då jorden skulle gå under. Enligt andra andliga traditioner menar man att vi går från en tidsålder med hårda maktuppgörelser och stor auktoritetstro in i en annan tidsålder som genom en högre medvetandenivå hos oss människor skapar en ljusare och friare värld.
Från devisen "to be or not to be" till "be to be"
Som under alla skiften kulminerar den dominerande kraften under brytningstiden och därför har många upplevt starka mörka energier de senaste åren. Jag vet inte om jag helt sluter mig till denna tro, men jag kan villigt erkänna att de senaste åren varit mycket kraftfullt mörka och att det onekligen verkar ljusna lite nu.
Yogi Bhajan som tog Kundaliniyogan till väst under 1960-talet skriver i lärarmanualen The Aquarian Teacher:
"The Age of Aquarius is coming our way. Emptiness,insanity, and pain shall be everybody´s affair. People will like to hit walls to find out where they can go. They shall come to you. As insane as the are, if you do not take away their pain, and instead you sit in judgment, you are wrong people. That´s way we wanted to teach you how to remain disciplined in the most undisciplined world. How to grow, to glow. How to serve, to be. First we identify ourselves: we are, we are. Second, our words should be such that should cool down any fire, the desperation, the depression of the person. Third, we must have the power to uplift the soul and serve the person, to be graceful. And finally, we must stand pure."
Yogi Bhajan
Både när jag undervisar och när jag blir undervisad i kundaliniyoga upplever jag dess helande kraft.
Jag fann kundaliniyogan i Stockholm 2003. Det var en förvirrad tid för mig och yogan gav mig kraft att överleva. Men självtillräcklig som jag var tyckte jag snart att jag klarade mig utan denna diciplin. Det gick ett par år och jag "skrapade i botten" rejält. Nu började jag yoga på allvar igen och sökte lärarutbildningen 2008. Men så här i efterhand ser jag att jag även denna gång valde destruktivitens väg och tudelade mig. En del av mig följde sanningens inre röst medan den andra delen gick helt emot min intuition som sa mig vad som var rätt och fel. Detta är stick i stäv med själva essensen i kundaliyogan då det främsta målet är att följa SAT NAM den inre sanningen. Jag började dock undervisa och det hjälpte mig då jag fick något att hålla mig i i den tillvaro som alltmer rasade omkring mig. Dessutom upptäckte jag att jag hade mycket att ge som yogalärare.
Men inte förän 2012 beslöt jag mig för att på riktigt slutföra utbildningen. Då hade mörkret i mitt liv kulminerat och den ända vägen jag såg var kundaliniyogan. Jag är den vägen tacksam!
Omkring mig ser jag människor som är deprimerade och förvirrade och som tar legala och/ eller illegala mediciner för sin överlevnad skull. Andra jag möter är i desperat jakt efter upplevelsekickar i form av sex, droger och resor men verkar ändå bara bli alltmer allinerade och även de som söker tillfredställelse i sin karriär eller i snabba kärleksrelationer säger sig bli besvikna. En tomhet infinner sig efter hand, var livet inte mer än detta?! Några skaffar då snabbt familj och barn men den gnagande känslan vill ändå inte helt ge med sig. Före detta politiska aktivister känner sig bittra och arga på att världen inte förändrades trots deras ansträngningar, varför blev inte livet mer än såhär?
Många tror att det beror på att de gjorde fel val och grämer sig sen i åratal över det medan andra släpper allt de trodde på och allierar sig med sina tidigare belackare.
Men svaret på vårt lidande är att vi inte är i kontakt med oss själva på djupet. Vi måste återkoppla oss till vårt inre och fylla på vår livskraft (prana) så vi kan höja vår medvetandenivå. På det sättet kan vi uppleva verklig harmoni med oss själva och vår omgivning. Vi lever i en värld som förtingligat oss till inte mycket mer än de kläder vi bär på kroppen. Detta gör oss naturligtvis olyckliga för vi är ju oändligt mycket mer än så. Vi är levande, vi har ett medvetande och det medvetandet uppgår i universums medvetnade. Vi är universums kreativa kraft! Jag är du, och du är jag, vi är vi!
Jag avslutar med ännu ett citat av Yogi Bahjan som jag tycker mycket om.
"We are not asking you to became religius. We are definitely ask you become spiritual. For God`s sake, find your soul.Find out where you come from, what you are doing here,and where you are going. Look at the map of your life"
Yogi Bahjan
SAT NAM