Tänker här reflektera utifrån Yogi Bahjans (kundaliniyogans fader i väst) Master´s of Touch, en bok med hans samlade föreläsningar och klasser. Jag börjar med texten:
Overcoming the complex of Life (Class six from the Master´s Touch)
I denna
lektion från juli 1996 föresläser Yogi Bahjan om egots destruktiva kraft. Han
menar att när vi identifierar oss med vårt yttre och de roller de representerar
i vårt samhälle skapar vi vårt eget lidande och olycka. Yogi Bahjan menar att
vi genom att ha den värderande blicken på oss själva och andra skapar en känsla
av att aldrig duga och det i sin tur gör att vi försöker t ex korrigera vårt
utseende genom diverse skönhetsoperationer eller använda make up för att dölja
vårt jag så som vi är skapta. Detta skapar en oändlig kedja av smärta och
ångest som gör att vi ständigt måste kompensera vårt ”defekta jag”.Om vi istället bara är vad vi egentligen är,
något Bahjan beskriver som vår oändliga själ undgår vi lidandet och kan uppleva
sann glädje och lycka. Han menar att vi inte behöver prestera någonting då
vi redan är fullkomliga i vår oändlighet. Vår identitet är vår spirituella identitet
och det enda vi behöver göra här är att vara i kontakt och följa vår själ genom
att vara här och nu. Ge med vår medkänsla, lära av våra medmänniskor och dela
med oss av vår inre kraft och visdom.Mot slutet
av sin föreläsning ger Bahjan exempel på en kriya och en meditation som kan
hjälpa oss att frigöra oss från vårt ego och få oss i kontakt med vårt
oändliga.
För mig känns resonemanget sant och riktigt men det är också mycket svårt att leva efter. Vi lever i en extremt materialistisk värld där allt du gör värderas i positivt och negativt och ditt utseende är ditt allt. Särskilt många kvinnor matas med detta sedan de är mycket små. Du har nästan inget existensberättigande om du inte har ett tilltalande yttre vilket i sig skapar mycket lidande och gör att många människor plastikopererar sig (i onödan). Det är oändligt sorgligt och det gäller att inte vara alltför dömande då det inte bara handlar om individen utan också om samhälleliga strukturer som påverkar människor att gör sådana val. En annan sak jag tänkt på i samband med detta är alla könsbyten som görs och som många gånger inte visar sig vara svaret på den berörda individens vantrivsel. Ibland tror jag att det handlar om en alltför stark identifikation av könet som efter könsbytet inte tillfredsställs då det egentliga problemet handlar om existensen i en vidare bemärkelse som är långt bortom könet. Detta anses vara en mycket kontroversiell åsikt i många kretsar.
Jag kommer ursprungligen från den feministiska idériktningen och är väl bevandrad i att se världen i olika samhälleliga strukturer så som t ex patriarkala sådana. Jag ser det som självklart att framförallt kvinnor blir offer för den vinstdrivande skönhetsindustrin som får allt större makt över allas våra liv. Jag tycker därför inte att man ska vara alltför hård med att döma människor som gör plastikoperationer och tycker att Bhajan saknar en medvetenhet om detta i sitt resonemang här. Samtidigt tror jag inte det finns någon annan väg från utseendefixering och identifikationen med det yttre än att vägra den.
Men en märklig utveckling jag funderat över är just den feminsitiska. I den feminsitiska teoribildningen(framförallt inom queerteorin) propagerar man numera hårt för just identifikationen av de yttre rollerna (och olika könstillhörigheter) samtidigt som man säger sig vara emot kategorisering av de samma. Det är en paradox och att man sen hävdar att det inte finns något bakom dessa roller gör teorin hård och cynisk. Detta är något som fört mig ifrån denna ideologi eller från dessa grupperingar, men det finns fortfarande mycket som är värdefull kunskap i det feminsitiska synsättet och som jag håller högt och vill förena med det yogiska perspektivet.
SAT NAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar